Deltagare på Eviankonferensen.
4. REAKTIONER | MOTSTÅND | RÄDDNINGSAKTIONER 4.1 Tidningarna om Novemberpogromen 1938 | 4.2 Flyktingpolitik i Europa | 4.3 Våga säga nej | 4.4 Motstånd | 4.5 Räddare
Övningen innehåller information om den historiskt viktiga Eviankonferensen. Genom övningen kommer du att utveckla din förståelse för samtida frågor och mänskliga rättigheter, bland annat hur vi ser på nyanlända i samhället idag.
En internationell konferens initieras
Det fanns cirka 65 miljoner människor i Tyskland när nazisterna kom till makten 1933. Färre än 1 % av dem var judar. Strax efter maktövertagandet började nazisterna instifta lagar och förordningar som gjorde livet svårare för den judiska minoriteten. Många kände till slut att de inte hade något annat val än att lämna landet.
Det var ingen hemlighet för resten av världen hur situationen såg ut för judarna i Tyskland och Österrike (som annekterades av Tyskland 1938). Människor nåddes regelbundet av rapporter genom tidningar i Europa och USA.
Exempelvis skrev ledarsidan i New York Times den fjärde juli 1938 om den ”pågående tragedin” som drabbat de tyska och österrikiska judarna som ”inte har något annat alternativ än exil”. Ledarsidan uppmanade den amerikanska regeringen att hjälpa judiska flyktingar och inte låta Tyskland komma undan med sin ”utrotningspolitik”.
Många oroades av utvecklingen och den amerikanska presidenten Franklin D. Roosevelt tog initiativ till en internationell konferens för att diskutera judarnas situation.
Eviankonferensen
Eviankonferensen hölls i juli 1938 i Évian-les-Bains, Frankrike. Totalt deltog 32 länder, inklusive Sverige. Ett viktigt inslag var diskussionen kring vad som skulle kunna göras för de tyska och österrikiska judarna. Man ville också få en överblick av möjligheten för olika länder att ta emot flyktingar.
Många av länderna som deltog i konferensen hade redan beslutat om flyktingkvoter. Men då situationen förvärrats fanns en förhoppning om att man kunde ta emot fler. Detta var dock inte vad ledarna på konferensen kom fram till. Av alla deltagande länder var det bara den lilla Dominikanska republiken i Karibien som erbjöd sig att ta emot 10 000 judar för en begränsad tid. Övriga länder hävdade att de på grund av ekonomiska omständigheter inte såg någon möjlighet att ta emot fler människor. Deras argument var att fler flyktingar skulle leda till högre arbetslöshet, och med fler judar skulle det bidra till ökad antisemitism.
Efter den misslyckade konferensen blev det tydligt att judarna i Tyskland och Österrike inte hade någonstans att fly, samtidigt som nazisternas förföljelser av judar ökade.
Ledarna uttalar sig
Här kan du läsa några uttalanden som gjordes av ledare för några av de länder som deltog i konferensen:
Frankrike och Storbritannien menade att de redan hade tagit emot många flyktingar och därför inte kunde ta emot fler.
Representanter från Belgien och Nederländerna sa att deras länder var så tätbefolkade att det inte fanns plats för judiska flyktingar.
Australien påpekade att de inte hade något ”rasproblem” och inte heller var intresserade av att importera ett genom att uppmuntra judisk invandring.
Sverige förklarade genom sin delegationsledare Gösta Engzell att landet hade mycket begränsade möjligheter att hjälpa till och lösa problemet med de judiska flyktingarna i Europa.
4.2.a Vad tänker du om argumenten som några av ländernas ledare på konferensen använde sig av för att inte ta emot judar? (Om man skulle tagit emot alla i behov av hjälp skulle det ha blivit ungefär 19 000 per land.)
4.2.b Människor flyr fortfarande från krig och förföljelse. Har du hört argument från politiker och andra i nutida debatter som liknar de som hördes på 1930-talet? Ge i så fall exempel.
4.2.c Vad kunde världens länder ha gjort 1938 och vad kan de göra idag för att hjälpa människor som flyr från krig, förföljelse och kaos?