Tamara Nussbaum 2015.
Min uppväxt 1926–1939 | Livet förändras 1939-1941 | Instängd i gettot 1941-1943 | Tiden i läger 1943-1945 | Befrielsen och erfarenheter efter krigsslutet 1945 | Fullständig biografi
Tamara Nussbaum | Foton och dokument
På bilden syns Tamara som barn tillsammans med mamma Sonja och pappa Elias, som även kallades Ilusha. Fotot togs förmodligen år 1928.
Tamaras moster, Lusia, år 1936. Lusia överlevde Förintelsen och bosatte sig i det dåvarande brittiska mandatet Palestina.
Tamaras kusin, Moniek Pupko. Den 20 april år 1940 i Vilnius. Pojken var då omkring 2 år.
Tamaras släkt, mostrar och morfar, år 1939. Morfar Israel Chanezon syns i mitten. Lusia sitter till vänster med ett barn i knät, och Tamaras mamma syns till höger i bilden. Tamara berättar: ”Fotot är taget på vårt sommarställe. Vi hyrde det varje år. Här sitter mina mostrar.”
Tamaras vän Anushka, som hon lärde känna i lägren. Fotot är taget många år efter kriget, i december 1963. Tamara berättar: ”Anushka bodde i Jerusalem. Hennes man jobbade som ingenjör på Hadassah-sjukhuset.”
Registreringskort för Handelsmann Tamara i Bergen-Belsen.
Brev, daterat 5 november år 1945, till Tamara i Bergen-Belsen från onkel Josef. Tamara berättar: ”Detta var det första brevet jag fick i lägret.”
Ett brev 29 november 1945 adresserat till Tamara i flyktinglägret i Ramlösa från onkel Josef. Han skriver: ”Kära Tamara, Jag hörde att du har kommit till Ramlösa. Du ska inte uppge att du är från Polen utan från Wilno, Litauen. Det är bättre för dig.” Tamara har många gånger undrat över varför det skulle vara bättre, men hon gjorde som hon blev tillsagd och skrev ”Litauen” i sina papper istället för Polen. Det ångrar hon idag, eftersom hon föddes i Wilno (Vilnius) som på den tiden tillhörde Polen. Längst ner uppger Josef sin adress i Stockholm.
Anteckningar som förmedlar en gåva, en ”standardkostym”, till Tamara i flyktinglägret i Ramlösa Brunn. Datum: 3/12 1945. Tamara berättar: ”Direkt när jag kom till Sverige fick jag en Sverige-dräkt. Det var väldigt trevligt. Det var ett fin-plagg som gåva av Gustav V, som alla flyktingar fick.”
Tamara ett par år efter krigsslutet.
Tamara och hennes fästman – och blivande man – Jan. Kungsträdgården i Stockholm 1953. Paret förlovade sig samma år den 5 november.