Romer i Tyskland och Polen

Wellesina McCrary  |  Romer i Tyskland och Polen

Wellesina McCrary | Romer i Tyskland och Polen

Vänligen läs om den historiska bakgrunden för Europas romska minoriteter, antiziganism och förföljelse i artikeln Folkmordet på romer >>

Nazipolitisk påverkan på romers och sintiers liv

På 1930-talet intensifierades de nazityska antizigenska aktionerna. Massarresteringar och registreringar förekom frekvent. Berövade på sina rättigheter blev romerna bland de första fångarna i koncentrationslägren.

Efter krigets början deporterades romer till områden som ockuperades av tyskarna och mördades i läger eller sköts i massavrättningar. I december 1942 utfärdade Heinrich Himmler, en av Nazitysklands betydelsefullaste ledare, ett dekret som beordrade utvisning av alla tyska romer och sinti till det ”Zigeunerlager”, som inrättats i Auschwitz-Birkenau.

Den första transporten till ”Auschwitz Zigeunerlager” anlände den 26 februari 1943. Romerna, även barn, transporterades med tåg i överfyllda boskapsvagnar under mardrömslika förhållanden. De dog av kyla och hunger på vintern, och av värme och törst på sommaren. När ”zigenarlägret” likviderades sommaren 1944 hade cirka tjugotusen romer och sinti mördats i gaskamrarna eller dött på grund av sjukdomar eller medicinska experiment utförda av Josef Mengele.

Under åren 1942–1944 transporterades 23 000 romer till ”Auschwitz Zigeunerlager”. De fick alla nummer tatuerade på vänster underarm. I lägret, till skillnad från i andra läger i Auschwitz, separerades inte familjerna. Kvinnor, män och barn bodde tillsammans. Deras boende utgjordes av hästkaserner med tunna väggar och utan golv. Sängarna stod längs båda långsidorna. Baracker avsedda för 400 personer fick inhysa dubbelt så många. De hygieniska förhållandena var katastrofala. Endast tre kaserner var utrustade med handfat och bara två med toalett.

Precis som alla andra Auschwitz-fångar straffades romska fångar även för de minsta brott. De var tvungna att stå i led för inräkning i flera timmar och led av kyla, hunger och grymheter från tyskarna. De tvingades utföra fysiska övningar, så som att hoppa och falla till marken eller springa. De blev också piskade. För vissa brott placerades fångarna i en bunker, där de var tvungna att stå utan möjlighet att röra sig, eller skickades till ett straffkompani. Tyskarna stormade ofta in i kasernerna om nätterna och slog fångarna med påkar.

De fruktansvärda hygieniska förhållandena, kylan, överbefolkningen och hungern i kasernerna ledde till sjukdomar och en farsot bland romerna som i mars 1943 resulterade i att ett sjukhus måste öppnas i två av kasernerna. Förhållandena lämpade sig inte för behandling av sjuka människor. Fångarna saknade kläder på kroppen, sängkläder och läkemedel. De led av hunger, skabb, tuberkulos och lunginflammation. I maj 1943 dödades fångar som led av tyfus i gaskammaren.

Huvudläkaren i ”Auschwitz Zigeunerlager” var Josef Mengele, som genomförde experiment på sjuka fångar och romska barn innan han skickade dem vidare för att dö. Efter lägrets likvidering den 2 augusti 1944 transporterades en del av romerna som fortfarande levde till Buchenwald eller Ravensbruck. Resten gasades ihjäl.

Krigsslutet och tiden efter

Efter likvidationen av zigenarlägret i Auschwitz sommaren 1944 flyttades alla kvarvarande män till koncentrationslägret Buchenwald i Tyskland. Kvinnorna placerades i ett underläger till Buchenwald, där de arbetade under slavliknande förhållanden i industrianläggningar för den tyska arméns behov. De omänskliga förhållandena, det kränkande arbetet, hungern och sjukdomarna gjorde att endast några få människor lyckades överleva till slutet av kriget. Den amerikanska armén befriade koncentrationslägret i Buchenwald den 11 april 1945.

De gamla fördomarna mot romer finns fortfarande i vår värld idag. I många EU-länder lider romer fortfarande av diskriminering och saknar stöd i kampen för sina mänskliga rättigheter.

Den fientliga inställningen till detta folk är synlig i det hat som inte bara sprids på internet utan också i massmedia. Dessa tecken på diskriminering påverkar romanernas självkänsla negativt, fördjupar deras känsla av utsatthet och hämmar deras sociala integration.

Romer, som fruktar förföljelse, undviker att vistas i det offentliga rummet. De väljer ofta att inte rapportera överfall eller hot till polisen, eftersom de inte tror att de kommer att få hjälp. Många romer är också rädda för hämndattacker från förövarna. Därför är det viktigt att minnas romernas tragiska förflutna, liksom det faktum att fördomar och hat leder till orättvisor, vållar skada och död för människor som, precis som alla andra, har rätt att leva i lugn och fred.   square.jpg