Tobias Rawet

Mina första år 1936-1939  |  Livet förändras 1939-1940  |  Instängd i gettot 1940-1944  |  Tiden i läger 1944-1945  |  Krigsslutet och tiden efter 1945  |  Fullständig biografi

Se även Foton och dokument >>

1936-1939

Tobias Rawet föddes 1936 i staden Lodz i västra Polen. Lodz var en industristad där man framför allt tillverkade kläder och textilier. Tobias hade inga syskon, men en nästan jämnårig kusin, Joel, blev som en bror till honom. Tobias pappa, Shlomo, var förman på en fabrik. Hans mamma Estera, hade en egen affär som sålde matvaror. Båda föräldrarna kom från mycket religiösa hem. Familjen pratade en blandning av polska och jiddisch. 

Eftersom Tobias båda föräldrar arbetade blev han ammad av en annan kvinna. Hon hjälpte också till att ta hand om honom tills han var tre och ett halvt år.

1939-1940

Den 8 september 1939, när Tobias var tre och ett halvt år, ockuperades hans hemstad Lodz av den tyska armén. Ett drygt halvår senare, i februari 1940, inrättade nazisterna ett getto i staden. Tobias och hans föräldrar var några av de 160 000 judar som stängdes in i gettot.

1940-1944

Familjen fick en nedgången lägenhet på bottenvåningen i ett gårdshus, utan värme eller varmvatten. Toaletten var ett utedass på gårdsplanen. Tobias pappa arbetade och fick ransoneringskort, men det var ont om mat. Tobias försökte hjälpa till genom att samla ätbara växter och palla frukt. 

Så småningom lyckades Tobias pappa ordna falska dokument som visade att Tobias var fyra år äldre. Tio år gammal fick Tobias arbete, trots att han varken kunde läsa eller skriva. Han arbetade som springpojke på fabriken där pappan arbetade och sydde halmskor åt de tyska soldaterna.

1944-1945

Den sista juli 1944 stängdes gettot. Tobias familj var bland de sista som är kvar. De beordrades att städa i gettot. När de sista judarna ska skickas i väg, lovade den tyske fabrikschefen att ta hand om sina arbetare och deras familjer. 

På järnvägsstationen Radegast stod stora boskapsvagnar uppställda. Männen lastades på först. Tåget gick till koncentrationslägret Sachsenhausen. Tobias och hans mamma kom till Ravensbrück. I baracken blev de tilldelade en brits högst upp. På dagarna arbetade de i skogen. 

I slutet på april 1945 befriades lägret av sovjetiska trupper. Tobias mamma var då 41 år gammal och vägde 28 kilo. Tobias och mamman lyckades hitta Tobias pappa i ett närliggande läger. Föräldrarna beslutade att familjen skulle stanna i lägret och återhämta krafterna, innan de ska ta sig tillbaka till Polen.

Krigsslutet och tiden efter 1945

Efter kriget återvände Tobias familj till Lodz. De fick inte tillbaka sin lägenhet men däremot speceriaffären. Tobias var nu nio år.

Han började skolan och läste in tre årskurser på ett år. Två år senare 1947, kände familjen att livet blivit ohållbart i Polen. Antisemitismen ökade och kommunisterna hade tagit makten. Familjen kände sig inlåst. Pappan lyckades fixa pass och mot att de lämnade allt de ägde i pant fick de åka på tre veckors semester till Sverige där de hade släktingar. 

Tobias familj hamnade i en lägenhet i Stockholmsförorten Stureby och Tobias fick svenska vänner som han spelade fotboll med. Tobias pluggade hårt och fick jobb på Ericsson. Han träffade sin fru Monika när han var 25 år gammal. 

1992 hände något som skakade om Tobias. Svenska nynazister bjöd in en förintelseförnekare att föreläsa. Då bestämde sig Tobias för att gå i pension vid 60 års ålder och ägna sig åt att sprida sitt vittnesmål.