M5-9_walter_frankenstein

Walter berättar: "Min äldsta bror Manfred var en flitig fotograf. Han började fotografera i slutet av 1920-talet. Jag blev intresserad av det han gjorde och fick vara med och lära mig att använda kameran och framkalla bilder i ett mörkrum. Vi använde vårt badrum där det inte fanns några fönster. På den tiden använde vi en liten ram med en glasskiva. Man lade den underst och sedan en annan glasskiva ovanpå. Sedan tog man med sig det ut ur mörkrummet och höll upp mot solen och räknade ett, två, tre, fyra, fem … Sedan gick vi in i mörkrummet och fixerade, alltså framkallade. Min första kamera bestod av en liten låda med lins framtill. Det fanns ett handtag och en avtryckare. Jag tog många bilder före och under kriget. När Leonie och jag bestämde oss för att gå under jorden gömde jag bilderna. Jag packade ner dem i en vattentät plåtburk och grävde ner dem i Grunewald på en plats där tre träd stod som i en triangel intill en sjö. Tre månader efter befrielsen grävde jag upp burken. Originalbilderna finns numera på Judiska museet i Berlin, men jag har kopior på dem i mitt privata album. På bilderna finns hela min barndom och uppväxt, liksom en stor del av min och Leonies tid i Berlin. Jag är glad att jag kunde bevara dem. De är allt jag har kvar från den tiden."