3.3 Getton

Den här övningen innehåller en faktatext och vittnesmål som berättar om hur getton skapades och om levnadsförhållandena i dessa. Genom den här övningen får du möjlighet att reflektera över historiska händelser och hur de är relevanta för oss, samt nödvändigheten av att skydda och upprätthålla demokratiska värden och mänskliga rättigheter. Du kommer också utveckla din förståelse för lokal historia genom vittnesmål från människor som levt på dessa platser.

Vad ska du göra?

Läs texten och gör övningarna nedan.

Etableringen av getton

Ordet "getto" har sitt ursprung i namnet på det judiska bostadskvarteret i Venedig i Italien. Stadens judar var tvungna att bo i en särskild del av staden från och med år 1516.

Nästan omedelbart efter att Tyskland invaderade Polen i september 1939 upprättade tyskarna särskilda områden, så kallade getton, där judarna tvingades bo, avskilda från resten av befolkningen. Dessa områden låg ofta ofta i stadsdelar där det redan bodde många judar. Ofta var det även områden som var nedgångna och i dåligt skick. Icke-judar som bodde där sedan tidigare var tvungna att flytta.

Under andra världskriget skapades getton främst i de ockuperade polska områdena, men också i baltstaterna, Vitryssland, Ukraina, Tjeckien och Ungern. Det största gettot upprättades i Warszawa, där över 400 000 människor spärrades in på en yta inte större än 3,4 kvadratkilometer.

I många getton var befolkningen hänvisad till att leva bakom murar, staket och taggtråd, men det fanns också några ”öppna getton” utan murar.

Oavsett om området var inhängnat eller ej, så var det strikt förbjudet för judar att gå utanför gettots gränser. De som försökte gömma sig utanför gettot var beroende av hjälp från icke-judar för att överleva.

Juni 1942, hörnet Żelazna 70 och Chłodna 23, (i östlig riktning). Denna del av Żelaznagatan sammanlänkade det ”stora gettot” med det ”lilla gettot” i det tyskockuperade Warszawa.

Organiseringen inne i gettot överläts av tyskarna till en grupp judiska män, så kallat Judenrat, som tyskarna beordrade den judiska församlingen att upprätta.

Alla viktiga beslut togs av tyska myndigheter. De judiska råden tvingades administrera besluten och agera därefter. Gettots polisstyrka och judiska polismän som var marionetter för tyska myndigheter var tvungna att lyda order.

Hundratals transporter skickades från Tyskland och övriga Västeuropa till getton långt från Tyskland, bland annat till Riga i Lettland och Minsk i Belarus. Ett antal människor fängslades och användes som slavarbetare.

Gettona användes under en begränsad tid för att kontrollera och segregera judarna och slutligen, när tyskarna hade skapat en plan för ”den slutliga lösningen på judefrågan”, stängdes gettona och människor som inte bedömdes vara arbetsdugliga mördades i masskjutningar eller deporterades till förintelseläger.

Levnadsförhållandena i gettona

Judar i getton levde isolerade och under extremt svåra förhållanden. Människor svalt, det saknades vatten, de sanitära förhållandena var fruktansvärda, kyla så väl som hetta var ett ständigt problem och smittsamma sjukdomar spreds lätt. På grund av dessa omständigheter dog många av svält och sjukdom. Och många människor mördades.

Trots dessa fruktansvärda levnadsförhållanden gjorde judar i gettona motstånd: både andligt och militärt. Underjordiskt föreningsliv organiserade hjälpverksamhet (hjälp till självhjälp, social omsorg, barnhem) och andligt motstånd (skolor, och kulturellt, socialt och religiöst liv). Judiska politiska partier organiserade väpnat motstånd som svar på nazisternas förtryck; i över 100 getton gjorde judarna uppror.

Den tyska administrationen fördelade mat till gettona. Tillgången på matvaror varierade. I oktober 1940 var den officiella ransonen för Warszawa-gettots invånare 200 kalorier per dag, ibland mindre. Ingen skulle ha överlevt om det inte vore för smuggelverksamhet. Ofta var det barn som smugglade genom att ta sig igenom hål och öppningar i gettots stängsel och murar.

Ungefär 80 % av det som människorna i gettot åt smugglades in varje dag. Den officiella ransonen för icke-judiska polacker var ungefär 700 kalorier per dag, medan tyskar i Polen tilldelades en ranson på 2 600 kalorier per dag.    square.jpg

 

Uppgift 1

Läs texten om skapandet av och levnadsförhållandena i gettona. Välj sedan två av länkarna nedan och lyssna till vittnesmål från överlevande som beskriver livet i gettot.

  • När du tittar på vittnesmålen, lyssna efter specifika exempel på hur personerna beskriver livet i gettot. Försök sedan skriva ner skillnader och likheter genom att använda ett venndiagram.

Ladda ner och skriv ut venndiagram                 Om du är registrerad som användare, fyll i venndiagrammet online här >>

Lodz getto (Litzmannstadt getto) i det ockuperade Polen. Vittnesmål av överlevande från Förintelsen, Jakob Ringart >>

Szeged getto i Ungern. Vittnesmål av överlevande från Förintelsen, Susanna Christensen >>

Sosnowiec getto i det ockuperade Polen. Vittnesmål av överlevande från Förintelsen, Lea Gleitman >>

Mezőcsát getto (i närheten av Miskolc) i Ungern. Vittnesmål av överlevande från Förintelsen, László Keller (på engelska) >>

Warszawa getto i det ockuperade Polen. Vittnesmål från överlevande från Förintelsen, Janina Bauman (på engelska) >>

 

Uppgift 2

Titta på kartan, klicka på symbolerna för de olika gettona och läs citaten.

  • 3.3-2a Vad säger dessa citat om levnadsförhållandena i gettona?

  Online venndiagram (uppgift 1)

square.jpg   Skillnader

  • 3.3-1a Beskriv skillnader för det första gettot du har studerat.

square.jpg   Likheter

  • 3.3-1b Beskriv likheter för gettona du har studerat.

square.jpg   Skillnader

  • 3.3-1c Beskriv skillnader för det andra gettot du har studerat.