Oskar Tojzner

1923-1939

Oskar Tojzner växte upp i Dabrowica, en polsk stad nära gränsen till Ukrainska socialistiska sovjetrepubliken. Pappa Moshe jobbade på en fabrik och mamma Sonia var hemmafru. Oskar hade flera syskon: bröderna Beitzalel och Aba, och småsystrarna Jochewed och Chawa.

1939-1940

Oskar Tojzners liv förändrades när kriget bröt ut den 1 september 1939. Röda armén intog Dabrowica och stämningen i skolan var inte längre densamma. Hotet från Nazityskland var ständigt närvarande och Oskar och hans bröder började planera att fly österut.

1941-1945

1941 flydde Oskar och hans bror Aba från nazisterna österut till sovjetkontrollerade områden. De fick arbete på ett lantbruk, och efter en tid fick Oskar en inkallelseorder till armén och blev placerad på en militäranläggning vid Uralbergen.

Samtidigt i Dabrowica tog tyskarna över området och staden. Kort därefter började masskjutningen av judar.

1945

När den Röda armén drivit tillbaka tyskarna och tagit över Oskars hemstad skrev han ett brev. Först kom det inget svar men efter ett tag svarade myndigheterna att familjen hade utrotats.

1945 återvände Oskar till Dabrowica. Från partisaner som gömt i skogen nära staden fick han höra på den fruktansvärda sanningen om vad som hänt hans familj.

1950-1953

Efter krigsslutet gifte sig Oskar med Nina och paret bosatte sig i Sarny. De fick en dotter, Sonia, och Oskar startade ett litet företag i staden.

Plötsligt en dag började NKVD (sovjetiska hemliga polisen) komma med anklagelser mot Oskar. Han fördes till fängelse och transporterades sedan till Gulag-lägren i Kolyma i nordöstra Sibirien.

Tre år senare, 1953, blev Oskar fri från lägren. 1955 föddes parets son, Michael. Familjen ville flytta till Polen men ansökan om tillstånd att lämna Sovjetunionen avslogs.

Oskar och hans familj kom slutligen till Polen 1959. Tio år senare, 1969, ökade antisemitismen i Polen på nytt och Oskar och Nina beslutade att immigrera till Sverige.