2.2 Rasbiologi

2. NAZISTISK IDEOLOGI     2.1 Totalitarism 2.2 Rasbiologi 2.3 Propaganda 2.4 Antisemitism

Den här övningen innehåller faktatexter och bilder som kommer hjälpa dig att förstå några viktiga steg i nazisternas eutanasi-projekt. Du kommer även att få en större förståelse för vikten av att skydda och upprätthålla demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter. Du kommer också få möjlighet att reflektera kring hur små förändringar i ett samhälle och likgiltighet inför andras lidande kan få förödande konsekvenser.

Vad ska du göra?

Läs faktatexten och gör uppgifterna.

Rötterna till nazismens eutanasi

Den nazistiska ideologin har rötter som sträcker sig tillbaka till 1800-talet. Eugenik (rashygien) var en av de viktigaste delarna. Eugeniker (rashygieniker) från hela världen ville förbättra det mänskliga genomet (samtliga gener hos människan). Målet var att återställa “naturligt urval” och förhindra en påstådd degenerering (försämring).

Eugeniken fick inflytande i många länder som exempelvis USA, Storbritannien, Schweiz och Sverige. I Tyskland skulle rashygien "rena" det tyska folket från främmande inflytande och korsningar (mellan människor från olika delar av världen).

Logga från andra internationella eugenik-konferensen 1921.

Efter första världskriget fick en debatt om eutanasi ökad uppmärksamhet. Ordet eutanasi kommer från grekiskan och betyder ursprungligen "god död", utan plåga och smärta för den döende. Till och med personer som inte sympatiserade med högerpolitiska tankar beklagade att så många friska unga män dog i kriget medan funktionshindrade och patienter inom psykiatrin överlevde hemma.

Fler och fler röster förespråkade dödandet av liv "ovärdigt att leva" som en fråga om barmhärtighet. Denna åtgärd sågs också som en möjlighet för samhället att bli av med sin "belastning". Nationalsocialismen anslöt sig till dessa idéer och ville skapa en folkgemenskap (Volksgemeinschaft) av starka och friska ariska människor. Personer med genetiska sjukdomar liksom judar ansågs vara en fara för det etniska samhällets rashälsa.

Allt detta var en del av den nationalsocialistiska rörelsens plattform redan under Weimarrepublikens tid.

Propagandaposter (affisch) för nazisttidskriften "Neues Volk" (1938) som visar idealbilden av den välmående, tyska familjen som utgjorde kärnan i folkgemenskapen.

Tvångssterilisering i Nazityskland

Lagen om att förhindra genetiskt skadade avkommor i Nazityskland infördes 14 juli 1933.

"60 000 Reichsmark (tysk valuta) är vad den här personen som lider av en ärftlig defekt (genetisk sjukdom) kostar samhället under sin livstid." (1938.)

Efter att nazisterna kom till makten 1933 var införandet av ett program för att genomdriva tvångssterilisering ett av de första projekten för att förverkliga ett genetiskt hälsosamt samhälle.

Lagen om att förhindra genetiskt skadade avkommor i Nazityskland infördes den 14 juli 1933. Till och med 1945 steriliserades upp emot 200 000 personer. De flesta av dem var funktionshindrade eller led av psykisk sjukdom.

Eutanasiprogrammet inleds

Rum på Fort VII i Poznan (i det ockuperade Polen) där de första gasningarna av patienter ägde rum i oktober 1939.

Beslutet om dödsprogrammet togs i början av sommaren 1939. Ett första steg var den så kallade barneutanasin, Kindereuthanasie. Från augusti 1939 registrerades barn med funktionsnedsättningar av inrikesdepartementet. Läkare och barnmorskor tvingades att rapportera alla nyfödda med allvarliga funktionsnedsättningar.

Barnen fördes till speciella avdelningar på klinikerna där de flesta mördades med dödliga injektioner. Läkarna använde dem också för medicinska experiment. Mellan 5 000 och 10 000 barn och unga dödades under “Kindereuthanasie”.

De första vuxna med funktionsnedsättningar som mördades av nazisterna var polacker. I oktober 1939 genomfördes även de första experimenten att gasa ihjäl patienter i Poznan i det ockuperade Polen.

Aktion T4 – 70 000 personer mördas 1940-1941

I oktober 1939 undertecknade Hitler den så kallade  dödshjälpsförordningen, Gnadentoderlass. En verksamhet med huvudkontor på Tiergartenstraße 4 i Berlin samt sex utrotningscenter i Bernburg, Brandenburg, Grafeneck, Hadamar, Hartheim och Pirna byggdes upp. Aktionen kallades T4.

Patienterna som valts ut transporterades i bussar till utrotningscentren. Efter ankomsten fördes de in i gaskammare som såg ut som duschrum. Efter att människorna dödats av kolmonoxid brändes kropparna i specialinstallerade krematorieugnar. Officiella dödsattester med falsk information om dödsorsakerna skickades till de mördades familjer.

När Aktion T4 avslutades i augusti 1941 hade över 70 000 människor mördats. Hitler hade beslutat att stoppa aktionen eftersom regimen fruktade att stämningen bland befolkningen skulle försämras. När aktionen upphörde friställdes delar av personalen.

Tiden därefter var en del av dessa "förstörelsens experter" inblandade i morden på europeiska judar.

Hartheims slott med rök från skorstenen på krematoriet (1941).

Bröllop för förövare i Hartheim, september 1940. Från vänster till höger: Christian Wirth (chef för kontoret på Hartheims utrotningscenter, senare en av de ledande personerna i massmordet av judar i det ockuperade Polen), Franz Reichleitner (Wirths ställföreträdare i Hartheim, senare befälhavare i Sobibors förintelseläger i det ockuperade Polen), Elisabeth Vallaster (bruden, "sjuksköterska" i Hartheim), Josef Vallaster (brudgummen, arbetade i krematoriet i Hartheim) samt Gertrude Blanke (chef för vårdpersonalen i Hartheim).

Aktion 14f13 – sjuka fångar i koncentrationsläger mördas

Läkare som tillhörde Aktion T4 på utflykt till Starnbergssjön, samtidigt som selektionen pågår i koncentrationslägret Dachau, 3 september 1941. (Andra från höger: dr Hermann Paul Nitsche, chef för Aktion T4:s medicinska kontor.)

Utrotningscentren Bernburg, Pirna-Sonnenstein och Hartheim hade redan en ny uppgift när Aktion T4 upphörde: dödandet av  fångar från olika koncentrationsläger. Denna uppgift benämndes “14f13”.

Fångarna mördades på samma sätt som offren för Aktion T4. Upp emot 20 000 personer blev offer för denna aktion som upphörde 1944.

Decentraliserad eutanasi – patienter på psykiatriska kliniker mördas

När “Aktion T4” upphörde fortsatte mördandet av psykiatriska patienter och funktionshindrade på enskilda institutioner utan planering från Berlin. Patienter avlivades med läkemedel eller dog av undernäring och dålig behandling.

På grund av källinformationen är det mycket svårt att ange ett totalt antal offer för den decentraliserade eutanasin, men det beräknas att mer än 100 000 patienter på vårdhem och kliniker dödades fram till 1945.

Förutom dessa åtgärder på det tyska rikets territorium dödades cirka 30 000 personer med funktionsnedsättning eller psykisk sjukdom i det ockuperade Polen, Vitryssland, Ukraina och Ryssland.

Liksom med de flesta andra aktionerna av nazi-eutanasi finns det fortfarande ett mörkertal. Ytterligare forskning behövs.   square.jpg

 

Diskutera frågorna

  • 2.2.a Titta på bilden som visar logotypen för den andra internationella konferensen i eugenik (1921). Vad kan det finnas för anledning att vilja visa att eugenik hade stöd i så många olika vetenskaper?

  • 2.2.b Varför blev dessa idéer så populära bland nationalsocialisterna?

  • 2.2.c Varför stoppades den så kallade T4-aktionen och vad hände när programmet avslutades?

Föregående övning
2.1 Totalitarism
Nästa övning
2.3 Propaganda